Det var sjuk fart under resan dit.
Dagen efter såg det ut så här:(
Isa var uppe ett par minuter för att det var nationaldagen...
För att sen bli trött igen!
Att bli väckt var 5:e minut var ingen höjdare.
Att se henne lyssna efter stenars plums var riktigt skönt;)
Även en frisk Isabella blir trött!Som ni säkert har förstått så har detta inte varit någon bra helg. Tågresan dit var kaotisk. Isabella var givetvis sjukt uttråkad men hon var mycket gnälligare än vanligt. Det vet vi nu vad det berodde på. När vi kom fram så var allt som vanligt. Isa och Martin sprang runt och kollade alla rum och hade kul med varann. Som jag skrev i går så vaknade vi av att Isa kräktes kl 04,30. Hon somnade efter ett tag men på morgonen så var det dags igen. Den dagen var hon bara vaken mellan 16,00-17,00 och sen 19,00-20,00 och då kräktes hon. Morgonen efter så hade vi ordnat vätskeersättning men den kom upp direkt. Vi ringde BVC och blev rekomenderade att åka in till akuten så det gjorde vi såklart.
Vi kom in direkt och läkaren kollade hennes hjärta, öron och om hon hade nån vätska i kroppen. Hjärtat och öronen var ok men det var inte vätskan så vi satte igång med att ge henne ersättning igen. Vi fick därför väcka henne var 5:e minut för att ge henne 5 ml vätska. Det är inte kul att bli väckt när man är sjukt trött. Detta gjorde henne riktigt irriterad. Läkaren var lite inne på att ge henne dropp och att vi skulle stanna ett tag men det behövdes inte. Hade vi väntat tills vi var hemma i Lund så hade det nog blivit så. Efter en massa vätska och i alla fall lite sammanhängande sömn så piggnade hon till lite. Tidigare när vi frågat om hon ville ha tex glass så svarade hon inte ens men nu så sa hon "-ja". Det svaret var helt underbart att höra. En kort stund efter fick vi åka hem.
När vi väntade på taxin så slog det mig hur mycket hon betyder för mig och då kom tårarna. Det kom tankar i huvudet som jag inte ville ha där men dom försvann inte. Jag känner att jag får en klump i halsen nu bara jag skriver om det.
Vi köpte mat och stack hem till en vän. Där kokade vi bulgur till Isa och hon åt ganska bra. Vi stannade bara en liten stund för det vi behövde var lugn och ro.
Idag när vi vaknade så var hon mycket bättre. Ju längre dagen har gått ju mer lik sig själv har hon blivit. Hon åt en hel del ris till middag och har fått i sig en massa vatten under dagen. Jag tror att det blev bättre av att hon kom hem hit där alla vet hennes namn. Stockholm är för stort för oss kusiner från landet;) Jag gillar Sthlm och tycker att det är en fantastiskt vacker stad men jag hade aldrig pallat med att bo där. När vi gick till tex tunnelbanan förvandlades jag till en beskyddande alfahane!! Jag såg alla som möjliga förbrytare.
Nu har mina älskade precis badat och nu ska vi ner och kolla på Shrek!! Detta var trots allt bara en maginfluensa men det får en verkligen att fundera. Min familj betyder allt för mig och jag har blivit beroende av att ha dom nära mig! När någon av dom blir sjuka så gör det ont i hela min kropp. Hade jag kunnat så hade jag med glädje tagit över Isabellas sjukdom!!
Imorgon ska vi kanske bada. Både för att hon inte fick göra det i Stockholm och för att det tydligen ska bli den sista dagen med vackert väder på ett tag.
Hoppas som jag skrev igår att ni har haft en bättre helg!


3 kommentarer:
Jag håller fullständigt med dig hjärtat. Fast detta egentligen inte var något "allvarligt" så får man en klump i magen när ens familj och framförallt ens barn drabbas av något. Det slog mig på sjukhuset vilket helvete föräldrar med riktigt svårt sjuka barn går igenom. Man ska vara så otroligt tacksam för att man är frisk och har dom som betyder mest för en nära. Det är det enda som är viktigt. Jag tänker varje dag på hur tacksam jag är för vårt liv och försöker att inte gnälla för småsaker. Älskar er!
Isabellas mamma
Ja det är hemskt att se ens barn bli sjukt! Vi är ofta på sjukhus med vår snäcka, då hon har en muskelsjukdom, det gör ont i hjärtat! man vill ta över smärtan. Så är det även om barnet "bara" har maginfluensa...
Skönt att Söta Isa är bättre
Godnatt
/Jessica
Jag har läst din blogg ett tag, men är lite dålig på att skriva inlägg - i dag känner jag dock att jag måste! Du är så fantastikst duktig på att uttrycka dig! Vilken underbar pappa och make du verkar vara. Jag riktigt känner hur mått och blir nästan gråtfärdig av att läsa. Förastår att din fru och dotter är stolta över dig! Jag har också en underbar familj som jag är mäkta stolt och lycklig över, men uttrycka sig sådär, det kan inte min man - trots att han så klart är världens bästa för mig;-)
Kram från lattemamman (i varma Stocksho´lm...)
Skicka en kommentar